Då och då dyker det upp deckaromslag som inte verkar ha mycket med innehållet att göra.  Här gissar man att förläggaren på Bantam Books valt en bild efter att ha konstaterat att det förekommer unga damer och böcker i handlingen, samt att skjutvapnet lagts till för att piffa upp anrättningen lite. Baksidesblurben är nästan lika intetsägande.

Tar man sig in mellan pärmarna rycker det upp sig, inte till författarens allra högsta nivåer men fullt tillräckligt för fyra förstoringsglas.  Nero Wolfe anlitas av en sammanslutning av författare och förläggare för att reda ut vem som lurar de inblandade genom fejkade plagiatanklagelser.  Detta låter kanske inte så inspirerande, men handgångne Archie Goodwin börjar snart ringa hem till huset på West 35th Street för att rapportera likfynd.  Det börjar rent av verka som om medverkan i plagiathistorierna kraftigt förkortar den förväntade livslängden!  Inte bra.

Efter mer än trettio romaner är Wolfes alla märkliga later och olater fast förankrade såväl hos författaren som hos den trogna läsarkåren.  Vad som verkligen bör intressera är Goodwins förmåga att memorera långa konversationer och återge dem ordagrant vid anmodan.  Nog för att det finns de som kan komma ihåg tusentals siffror av pi, men det baseras på hårt arbete med många repetitioner.  Såhär före Google Glass var man tvungen att hitta andra sätt att dela med sig av sina observationer, speciellt när chefen (som står för tankearbetet) vägrar att lämna hemmet/kontoret.