Åter till den mellersta tredjedelen av förra seklet, då mycket god kriminallitteratur åstadkoms i Sverige såväl som utomlands.  Alla Maria Langs verk har inte stått sig lika bra, men här finns det egentligen inget väsentligt att klaga på.  Vi undfägnas med småstadsmiljön i Skoga där i stort sett alla känner alla, och där skvallret därför färdas snabbt och muterar nästan lika snabbt.  Hur mycket ska man tro på av alla tvärsäkra påståenden om vackra Anneli som försvann dagen före sitt planerade storståtliga bröllop och aldrig mer sågs i livet?  Brudgummen verkar märkligt oberörd av händelserna, och dessutom är han utböling™ och alltså omedelbart misstänkt.  Vidare finns andra beundrare: den unge ingenjören förefaller lätt obalanserad, och brevbärarn håller span på tösens kommunikation.  Och hur är det med "bästa vännen": verkar hon inte rentav lite sotis?

Detta måste vara en av Langs bättre deckare.  Bra persongalleri och en utmärkt lösning på en klurig gåta motiverar fem förstoringsglas – om än knappt; dialogen är förstås som den är.  Det sägs att man känner igen engelskalärare på att de säger "It is I" snarare än "It's me", och den som är både litteraturvetare och skolledare får kanske till slut tvinsot i hörselnerven.  Den nutida läsaren kan hur som helst inte ta fel på författare.
0

Lägg till en kommentar

En kväll för nån vecka sedan gjorde jag något för första gången.  Jag hade just gått och lagt mig och insåg först under täcket att jag glömt nattlektyren i vardagsrummet.
Programförklaring
Programförklaring
Vi har nog alltid läst mycket (och inte alls bara deckare).


På deckarsidan består samlingarna mer av arv och antikvariatsfynd än av nyare alster. En viktig grundplåt var pappas/svärfars hyllmetrar som vi bevarar och förmerar efter förmåga. Vi samlar inte seriöst, jagar inte förstaupplagor eller så, och skicket på en del av våra volymer vittnar om flitig läsning av generationer av inregnade semesterfirare.


Vad vill vi finna när vi öppnar en deckare? Vi tror de positiva egenskaperna är desamma som i annan skönlitteratur (även om balansen kan vara annorlunda): psykologiskt trovärdiga personer; "sense of place" och även "sense of time"; och ett gott språkbruk. Så behövs det förstås en gåta, eller åtminstone ett brott, annars blir det liksom inte nån deckare utan nån annan slags roman istället. För att mildra detta i verkligheten otäcka element gör ett visst mått humor god tjänst. Det handlar ju trots allt mest om underhållning, om eskapistisk flykt till andra orter, tider och sammanhang än de vanliga.


Namnet? Inspirationen kommer förstås härifrån, men ifråga om seriositet, uppdateringsfrekvens och (ärligt talat) läsvärde kommer vi aldrig att närma oss. (Nä, en deckare behöver inte alls vara käck, men vi kom inte på nåt bättre.)

Bloggarkiv
Om oss
Om oss
Partille, Sweden
Löser gärna mordgåtor en stund på kvällen, på semestern, under julledigheter och på resor.
Kategorier
Kategorier
Läser in
Temat Dynamiska vyer. Använder Blogger. Rapportera otillåten användning.