Läsaren kan alltså riktigt gotta sig när fördomarna bekräftas! Om en svensk författare skrivit detta skulle kritiken storligen förfasa sig över inställningen till främmande kulturer, men den invändningen faller väl med en inhemsk skribent. Istället får vi oss till livs en liten dos av italienska fördomar om Sverige (rätt åt oss!), och speciellt om det svenska kvinnosläktet och dess vandel. Det sägs ännu idag vara besvärligt att som blond svenska resa ensam i Italien. Var det Anita Ekberg som ställde till det för framtida generationer?
En sen deckardebut blev det för Andrea Camilleri: 1994 var han med nutida svenska mått mätt redan pensionsmässig. Protagonistens (kommissarien Montalbano) ålder får man ingen koll på, annat än att han är välbevarad nog för att en god väns dotter ska försätta honom i förlägenhet genom att lägga an på honom.
Boken köpt i sällskap med Krukmakarens åker. De är inte så tjocka (hundrafemti sidor eller så) så ska man klara sig en hel tågresa kan det krävas en dubbelmacka. Fyra förstoringsglas får det bli för denna delen.
*) Beklämmande bekant känns däremot fenomenet med konkurrerande grupper av kriminella som skjuter ihjäl varandra ömsevis…
Lägg till en kommentar