Scales of Justice: de vågskålar där den blinda Justitia placerar argumenten för kärandesidan och svarandesidan, varvid deras respektive vikt avgör utslaget.  Är det dessa som avses?  Tja, kanske, men ord kan ha många betydelser och det är ju lite kul om fler än en kan komma ifråga?

Ngaio Marsh låter sin Roderick Alleyn bli inkallad till ett mord på godset Nunspardon (Lady Lacklander är van att få som hon vill, och om familjens byk ska tvättas kan det gärna vara vännen Helenas lille Rory som sköter det).  Den misstänksamme läsaren frågar sig förstås omedelbart om tanten i själva verket hoppas kunna påverka utredningen?  Och vad finns i så fall att dölja? 

Dame Ngaio hade för vana att befolka sina böcker med färgrika karikatyrer, som märkligt nog trots de tydliga överdrifterna blev tillräckligt levande för att engagera.  Den här boken är inget undantag; Lady L. och hennes manliga anförvanter har tillräckligt många löjliga drag för att hålla läsaren på gott humör, och därtill kommer den lätt fnoskige kattuppfödaren, den rejäla sjuksköterskan, den bågskyttegalne pensionären, samt inte minst översten med fru och dotter.  En bra blandning med inbyggda spänningar av flera slag!  Gåtan är god även om det finns något frågetecken för den rent fysiska hållbarheten hos delar av bevismaterialet.  Fyra och ett halvt förstoringsglas blir bra här.