1. Tror fasen det var mord.  Det är ju en deckare vetja!

    Mja, stopp ett tag.  Nog har man träffat på kriminaltexter där det visar sig att offret självt är skyldigt till dådet, till exempel, så visst är frågan berättigad.  Här verkar alternativet snarare vara olycksfall; men när en person som drar avsevärd ekonomisk nytta av frånfället finns i närheten och inte verkar ha nåt alibi är det lätt att börja undra. 

    Det här är en nöjsam bok att läsa.  Språk och personskildringar håller hög klass, och miljöerna (från en engelsk internatskola) skildras med en wit och esprit som gör att läsarens leende aldrig är långt borta.  Något jag stöter på för första gången är bruket att kalla gossarna i en brödraskara för Jones Primus, Secundus, Tertius etc., väl för att undvika användning av förnamn.  Gåtan är kanske lite väl enkel för läsaren att genomskåda, men det är inte svårt att se hur protagonisten kan ha missat det uppenbara.  Fyra förstoringsglas får det bli, och kanske ett halvt till.

    James Hiltons berömmelse vilar mest på hans verk i andra genrer än kriminalromanens, och genombrottet kom först några år efter deckarn här.  Förmodligen försökte han sig i olika stilar på jakt efter nåt som funkade.  Några fler historier om unge Colin Revell verkar det inte ha blivit.


    Upplagt kl. av
    Etiketter: 1931 hilton
    0

    Lägg till en kommentar

  2. Ellery Queens namn kan pryda omslaget till både det ena och det andra.   De klassiska böckerna från 1930-talet är utformade efter viss modell, med återkommande persongalleri som vanligt är i branschen.  När formeln började bli tom på innehåll gjordes andra försök; men faktum är att författarna redan tidigare utvecklat ett alternativ, kanske som backup för den händelse att Plan A inte skulle ge avsett utfall.  År 1945, när denna billighetsutgåva utkom, verkar man redan ha sett för gott att begrava pseudonymen Barnaby Ross och använda det starkare varumärket som dragplåster. 

    Den som till äventyrs köpt den här boken under originalnamnet utan att känna till kopplingen till Ellery Queen kunde ha blivit förvånad över likheterna.  Bortsett från persongalleriet, som inte överlappar alls, står det mesta att känna igen: språk, New York, gåtans karaktär, en tystlåten och närmast hemlighetsfull protagonist.  Istället för en boksynt och begåvad yngling får vi här dock en pensionerad skådespelare med ett gods utanför staden; det är svårt att tro annat än att namnet Drury Lane inspirerats från London.  Dessutom övervägs frågan hur en kvinna som är döv, blind och stum kan vara ett viktigt vittne.  Fyra förstoringsglas känns rätt här.

    Åter en äkta Pocket Book.  Att det är en krigstidsutgåva märks på den lilla uppmaningen på baksidan – "Share this book with someone in uniform" – och på copyrightsidan inskärps att boken producerats i enlighet med regler om hushållande med papper och andra strategiskt viktiga material. Eftersom boken trycktes i augusti 1945 skulle man snart se slutet på sådana restriktioner. 

    Upplagt kl. av
    Etiketter: 1932 queen ross
    0

    Lägg till en kommentar

  3. Originaltiteln på den här historien är "Having wonderful crime", vilket påminner om en typisk vykortsfras.  Vykorts sänds av resenärer; författarens power trio – Helene och Jake Justus samt John Malone – är på villovägar i New York, och trots Malones tjat om 18:45-tåget hem till Chicago
    sträcks vistelsen ut över flera extra dagar.  Det ena skälet härtill är att Malone faktiskt inte har pengar till biljetten; det andra skälet heter Dennis och infaller i hotellets lobby i ett sådant tillstånd att inte ens hans mor hade känts vid honom.  Självklart måste Chicagomusketörerna ta hand om en så uppenbart likasinnad!  Lite tråkigt att hans nyblivna hustru verkar ha tagits av daga medan Dennis gjorde stan; skräp till bröllopsnatt!  Sen blir det ännu underligare när vykorten från offret börjar ramla in, avsända efter dådet.  

    Craig Rice brukar får bra betyg i dessa spalter, så det ska till ett undantag för att bekräfta regeln, och det är nog den här boken det.  Gåtan är passabel, men försöken till humor faller platt – de cirkulerar runt spritförtäring på ett sätt som gör det lätt att tro på Wikipedias uppgifter om författarens beroende.  Ögonbrynen åker också upp när annars stentuffa Helene Justus skräms upp rejält av ett par busar.  Lokalfärgen känns inte heller lika tydlig som i Chicago.  Alla inblandade borde ha stannat där. Två förstoringsglas. 

    [En uppdykande bifigur stoltserar med namnet Proudfoot.  Det bör vara en översättning av Stoltzfus, ett namn som nog är allra vanligast bland Pennsylvanias Amish.  Inga såna tendenser förmärks visserligen hos Abner P., men avfällingar förekommer ju.  Sök på Kate Stoltz.]

    Upplagt kl. av
    Etiketter: 1943 rice
    0

    Lägg till en kommentar

Programförklaring
Programförklaring
Vi har nog alltid läst mycket (och inte alls bara deckare).


På deckarsidan består samlingarna mer av arv och antikvariatsfynd än av nyare alster. En viktig grundplåt var pappas/svärfars hyllmetrar som vi bevarar och förmerar efter förmåga. Vi samlar inte seriöst, jagar inte förstaupplagor eller så, och skicket på en del av våra volymer vittnar om flitig läsning av generationer av inregnade semesterfirare.


Vad vill vi finna när vi öppnar en deckare? Vi tror de positiva egenskaperna är desamma som i annan skönlitteratur (även om balansen kan vara annorlunda): psykologiskt trovärdiga personer; "sense of place" och även "sense of time"; och ett gott språkbruk. Så behövs det förstås en gåta, eller åtminstone ett brott, annars blir det liksom inte nån deckare utan nån annan slags roman istället. För att mildra detta i verkligheten otäcka element gör ett visst mått humor god tjänst. Det handlar ju trots allt mest om underhållning, om eskapistisk flykt till andra orter, tider och sammanhang än de vanliga.


Namnet? Inspirationen kommer förstås härifrån, men ifråga om seriositet, uppdateringsfrekvens och (ärligt talat) läsvärde kommer vi aldrig att närma oss. (Nä, en deckare behöver inte alls vara käck, men vi kom inte på nåt bättre.)

Bloggarkiv
Bloggarkiv
Om oss
Om oss
Partille, Sweden
Löser gärna mordgåtor en stund på kvällen, på semestern, under julledigheter och på resor.
Kategorier
Kategorier
Läser in
Temat Dynamiska vyer. Använder Blogger. Rapportera otillåten användning.