Debuten med The Roman Hat Mystery hade gett kusinparet bakom pseudonymen Ellery Queen blodad tand.  Tydligen fanns det en marknad för historier om en problemlösare som både var lätting och sprätt och dessutom via familjen hade förbindelser i polisen!  Idén att använda samma namn på författare och protagonist medförde förstås vissa komplikationer: här finns ett förord som mestadels misslyckas att klargöra hur det hänger ihop, men som verkar antyda att Ellery skrivit flera tidigare deckare, men under ytterligare ett annat namn.  Hur många nivåer av vilseförande ska en stackars läsare stå ut med?

Nåja.  Mödan är inte påfallande, och man kan helt enkelt ignorera det där förordet och sätta tänderna i huvudtexten, där ett kvinnolik hittas i skyltfönstret på ett flådigt varuhus.  Då dörrarna låses efter affärstid och nattvakterna inte släppt in eller ut nån misstänkt figur begränsas möjligheterna märkbart.  Snart visar sig offrets dotter dessutom vara försvunnen.  Offer eller förövare?

Språkets valörer förändras över tid.  Innan ordet nigger kommit att anses som nedsättande (och ännu längre innan N.W.A med flera återerövrade det) kunde en svart kvinna förstås benämnas negress utan att läsaren stelnade till.  I direkt anföring syns till och med termen coon för samma person, men det kanske är naturalistisk rå polisjargong? Det finns även gott om andra tidsmarkörer, som kortspelet Russian Banque och dagliga besök på rakstuga.  Andra företeelser, som irriterande chefer som lägger sig i vad de mer kompetenta underlydande har för sig, har nog evig aktualitet!

Den här boken håller nog inte riktigt samma nivå som författarens andra tidiga verk – mest för att gåtan är lite för lätt.  Tre och ett halvt förstoringsglas blir det, trots det fantastiska omslaget (som förstås saknar tydligt samband med innehållet).  Shuddery bör närmast betyda ryslig, tycker jag.