1. En kväll för nån vecka sedan gjorde jag något för första gången.  Jag hade just gått och lagt mig och insåg först under täcket att jag glömt nattlektyren i vardagsrummet.  Naturligtvis inget större bekymmer på en rimlig skala – det finns gott om människor som skulle älska att ha detta problem, till exempel de många som varken har vardagsrum eller täcke – men ändå tog det emot att kravla ur sängen.  Lyckligtvis fanns läsplattan på nattduksbordet, och jag kunde därför leta upp och ladda ner denna deckarklassiker av Josephine Tey och läsa några sidor i väntan på John Blund, och allt detta utan att ens lyfta huvudet från kudden!  Må vara att mediakonsumtion kan påverka insomnandet, men det kan inte förnekas att ny teknik har fördelar!

    Titelns Miss Pym besöker som gästföreläsare ett flick-college med inriktning på physical training, vilket verkar omfatta såväl gymnastik som sjukgymnastik.  Leys Physical Training College är också en plats där unga kvinnor kan undfly krav på snart giftermål och familjebildning, och beredas möjlighet till det mera varaktiga oberoende som följer av en yrkeskarriär.  Kamratskap, studiemödor och miljöer är strålande väl skildrade och det förvånar inte alls att författaren skall ha haft egna erfarenheter att falla tillbaka på.  Men kamratskapet kan inte dölja rivalitet om de bästa platserna efter examen. 

    Förutom fina miljöer, språk och dialog hade Tey förmågan att bygga en lagom svår gåta med en psykologiskt trovärdig lösning.  Trots alla dessa plus finner jag det svårt att ge allra högsta poäng denna gång.  Fyra och ett halvt förstoringsglas får det bli. 

    [Titeln hänsyftar på talesättet "Man proposes, but God disposes"; närmaste svenska motsvarighet blir nog "Människan spår, Gud rår".  Miss Pym vågar sig alltså själv på rollen som domare här.  Gissa hur det går!]

    Upplagt kl. av
    Etiketter: 1946 tey
    0

    Lägg till en kommentar

  2. Rex Stout var en mångsidig herre, med inte bara deckare på sitt samvete.  Under kriget bidrog han till exempel till fosterlandets ansträngningar genom att författa genmälen till fiendens propaganda.  Detta verkar ha tagit sin tid, ty deckarproduktionen sjönk till en vartannat år.  Trots insatserna blev han föremål för FBIs intresse, efter vad det verkar i hans egenskap av vänsterman (Roosevelt, New Deal, etc).  Några år efter detta opus bet han ifrån, men här märks inga sådana tendenser, utom kanske i ursprungsmotivet för de brott som skildras.

    Det är bara att konstatera att de flesta av Nero Wolfes klienter hör till samhällets högre strata, vilket är tur eftersom de även förväntas betala hans arvoden.  De knipor de hamnat i varierar förstås, här har klientens make försvunnit varefter ett brev med krav på lösensumma influtit.  Klienten har inga bekymmer med att betala men vill dessutom anlita Wolfe för att säkert få karln tillbaka – det förekommer ju att offret tas av daga trots att lösensumman betalats (i det här fallet en halv miljon dollar, vilket var en synnerligen vacker summa för 50+ år sen).

    Stout och Wolfe hör förstås till förra seklets giganter inom branschen – nomineringen till Series of the Century Award vid Bouchercon 2000 visar tydligt vad som gäller – och detta exempel hamnar väl nånstans i mitten av skalan, dvs på fyra förstoringsglas.  Knepet med fingeravtrycken verkar som en osannolik lyckträff men när det väl verfierats får man acceptera fortsättningen. 

    Upplagt kl. av
    Etiketter: 1961 stout
    0

    Lägg till en kommentar

  3. Vem kan ge förra författaren P.D. James en match om titeln "litterärt mest högtstående deckarförfattare"?  Inom det engelska språkområdet vet jag ingen annan än Dorothy Sayers, skaparen av Lord Peter Wimsey, sedermera översättare av Divina Commedia med flera gudliga ting.  Lyckligen har jag haft Sayers' debutverk liggande i ett bortglömt skrymsle av min läsplatta.  Dags för en jämförande provning! 

    Mycket hann hända mellan 1923 och 1962 – nästan fyra decennier, depression, världskrig, imperiekollaps, kallt krig – så all miljö hos Sayers känns ofantligt mycket mera avlägsen än hos James.  Lättingen Lord Peter är i ordets sanna mening amatör: hans egen passion för problemlösandet är det som driver honom.  Hans högadliga familj (undantaget modern) förstår inte vad han sysslar med utan skulle säkert hellre se att han hittade ett lämpligt parti och slog sig till ro. 

    Men det skulle dröja.  Under tiden kunde han ägna sig åt sin Cockburn '68 [sic!] och sina inkunabler, understödd av sin Bunter som skydd mot en skavande omvärld.  Här bjuder sagda omvärld på en oväntad naken karl i ett badkar hos en bekant till familjen.  Hur liket kommit på plats är ett problem, men än mer eftersöks hans identitet, speciellt som en till utseendet snarlik finansman verkar ha försvunnit ungefär samtidigt och inte långt från platsen.  Hur kan detta hänga ihop?

    På den rena deckarskalan hamnar den här historien inte så högt som författarens senare verk, och inte lika högt som James' debut heller.  Gåtan är både för enkel och för svår: förövaren tar man på lukten men tillvägagångssättet verkar svårt att genomföra.  De litterära kvaliteterna finns, men ännu är figuren Lord Peter för spretig, lite skiss- eller karikatyrartad.  Örat för dialog var däremot med från start.  Tre förstoringsglas blir det: är man det bittersta intresserad av genren måste man ju ha läst det här, och det är väl ett kriterium så gott som något på begreppet "läsvärd"?

    [Som extra krydda har förlaget låtit en nutida expert annotera verket.  Många av fotnoterna känns för mig överflödiga men är det kanske inte för en yngre läsare.  Dessutom ingår några korta essäer om dåtidens beryktade mordfall.]

    Upplagt kl. av
    Etiketter: 1923 sayers
    0

    Lägg till en kommentar

  4. Phyllis Dorothy James, med många bokstavskombinationer efter sitt namn, nyligen bortgången i den mogna åldern av 94 år, hörde inte till de mest produktiva av branschens författare, i alla fall inte mätt i antal verk per år.  En lång karriär summeras ändå till fjorton romaner om Adam Dalgliesh; den sista kom så sent som 2008, 46 år efter debuten här.  Med hänsyn tagen till kvalitetsnivån är detta ett imponerande livsverk.  

    Dalgliesh är redan vid sitt första framträdande en "färdig" figur, stillsam och inåtvänd, och språket har den dämpade lyster som åstadkoms genom omsorgsfull polering.  Kommissariens medarbetare, diktande och personliga förhållanden för övrigt syns däremot mindre av: senare böcker i serien växte såväl i textmassa som i ambitionsnivå.  Den ganska raka handlingen, en enklare gåta än många andra, avsaknaden av fördjupande extensiella diskussioner samt det begränsade sidantalet gör att boken känns lättviktigare än efterföljarna, och det blir svårt att dela ut mer än fyra förstoringsglas. 

    Orden har här minsann förmedlats från förlaget till läsaren utan användning av papper!  E-böcker har sina poänger: det är lätt att bära med sig flera veckors läsning på resor, och somnar man ifrån kvällslektyren slocknar skärmen efter några minuter utan bladvändande.  Fast doft och känsla saknas, och hur ska antikvaristerna klara sig? 
    Upplagt kl. av
    Etiketter: 1962 james
    0

    Lägg till en kommentar

Programförklaring
Programförklaring
Vi har nog alltid läst mycket (och inte alls bara deckare).


På deckarsidan består samlingarna mer av arv och antikvariatsfynd än av nyare alster. En viktig grundplåt var pappas/svärfars hyllmetrar som vi bevarar och förmerar efter förmåga. Vi samlar inte seriöst, jagar inte förstaupplagor eller så, och skicket på en del av våra volymer vittnar om flitig läsning av generationer av inregnade semesterfirare.


Vad vill vi finna när vi öppnar en deckare? Vi tror de positiva egenskaperna är desamma som i annan skönlitteratur (även om balansen kan vara annorlunda): psykologiskt trovärdiga personer; "sense of place" och även "sense of time"; och ett gott språkbruk. Så behövs det förstås en gåta, eller åtminstone ett brott, annars blir det liksom inte nån deckare utan nån annan slags roman istället. För att mildra detta i verkligheten otäcka element gör ett visst mått humor god tjänst. Det handlar ju trots allt mest om underhållning, om eskapistisk flykt till andra orter, tider och sammanhang än de vanliga.


Namnet? Inspirationen kommer förstås härifrån, men ifråga om seriositet, uppdateringsfrekvens och (ärligt talat) läsvärde kommer vi aldrig att närma oss. (Nä, en deckare behöver inte alls vara käck, men vi kom inte på nåt bättre.)

Bloggarkiv
Bloggarkiv
Om oss
Om oss
Partille, Sweden
Löser gärna mordgåtor en stund på kvällen, på semestern, under julledigheter och på resor.
Kategorier
Kategorier
Läser in
Temat Dynamiska vyer. Använder Blogger. Rapportera otillåten användning.