De flesta böcker som avhandlas här har en viss, vad ska man säga, patina; men kontraster förhöjer den estetiska upplevelsen, så emellanåt sticker vi emellan med ett nyare verk för att ha nåt att jämföra med.  Harlan Coben är en produktiv herre som skriver ömsom vuxendeckare och ömsom ungdomslitteratur (faktiskt stötte jag först på den senare kategorin).  Den här boken står dock stadigt i vuxenfacket: förutom Atlantic-City-miljöer som inte lämpar sig för minderåriga förekommer ett par personer som skulle platsa i mardrömmarna hos ungefär vem som helst.  Det är en bedrift att lyckas få såna skruvade typer att bli trovärdiga, och Coben lyckas i alla fall nästan.

Grundtemat är snarast liv utan marginaler.  Ray lever ur hand i mun efter att ha kastat bort en fotografkarriär, och Megans bekväma familjeliv kan raseras om hennes förflutna kommer i dagen.  Den tredje huvudpersonen, polisen Broome, är lite mer typad: ofömögen till ett stabilt liv tvingas han se sin förra fru lycklig med en annan man, och trösten blir den vanliga.  Den fint inlyssnade dialogen väver samman hela ensemblen, inklusive goda bifigurer, till ett brokigt och tillfredsställande helt.  Thrillerhandlingen förs fläckfritt framåt och tamejfanken om inte gåtlösningen rent av är av pusseldeckarklass! 

Sammanfattningsvis är det utmärkt bra grejor som bjuds, och det går inte att spara på förstoringsglasen.  Fem stycken blir det.