Det gäller att ha koll på klädkonventioner om man ska vara detektiv. Här, i Ellery Queens debutdeckare, vore det svårt för läsaren att lösa gåtan utan att veta nåt om hur folk klädde sig på det glada tjugotalet. Om Monte Field kan man tycka vad man vill, men nog uppvisade han sartorial splendor! Detta hjälpte nu inte, för mitt i teaterföreställningen säckade han ihop på sin parkettplats och drog sin sista suck, dock först efter att ha antytt att något fuffens förekommit. Som Field satt på sista raden har ingen sett nåt…E.Q.s debut blev lyckosam, trots att tidskriften som utlyst den tävling som manuskriptet vann omedelbart gick i putten. Istället fick Frederick A. Stokes chansen att förlägga en succéförfattare. Småningom uppdök radio- och TV-serier, ett månadsmagasin som fortfarande verkar ges ut, och förmodligen pussel, temuggar och glasmålningar. Rimligen fick de två skrivande kusinerna sitt på det torra med all denna kommersiella verksamhet.
Boken är inte så dum. Gåtan är inte lika ärkesvår som i vissa efterföljare, och pappa Richard Queen har ännu inte stelnat i sin form. Tidsandan har jag redan berört – inte bara klädmodet daterar texten, utan även förbudsreglerna och många andra tecken. Kanske kunde tempot varit lite högre i bokens tredje fjärdedel, men det är inte någon allvarlig invändning. Fyra förstoringsglas delar jag ut.
Lägg till en kommentar