1. Collier Young var mer film- och tv-producent än författare.  Man kan faktiskt fråga sig om han ens skrev den här historien!?  Den mycket produktive Robert Bloch skall vara den verklige upphovsmannen, om man får tro wikipediasidorna för de båda männen – ett märkligt händelseförlopp i så fall!  Det är däremot inte svårt att tro att ett sånt här verk härrör från Hollywood: all text ges som direkt anföring tagen ur protokollen till vittnesförhör.  Filmmanus direkt, liksom. 

    Stycket handlar om Hollis Todd, en man utan ekonomiska problem vars hjärthälsa försämras radikalt.  Todd har länge understött ett sjukhus i Los Angeles och lägger nu sitt liv i samma sjukhus' transplantationsläkares händer.  Men har man inte nåt passande hjärta att ersätta det utslitna med kvittar det hur duktiga kirurger man har!  Nog är det en rasande tur att en toppidrottsman just hjärnskadas i en bilolycka och visar sig ha precis rätt vävnadstyp?

    En roman som helt består av utdrag ur protokoll får sägas vara lite experimentell.  Här tycker jag försöket lyckats tillräckligt bra för fyra förstoringsglas.  De många vittnena får tillfälle att med egna ord ge läsaren ett intryck av sina personligheter, och det blir läsarens sak att väga deras påståenden mot varandra.  Formen innebär förstås att någon slags utredning till slut kommer att äga rum, men det är inte klart hur det hela ska sluta förrän ganska sent.  Modellen verkar hur som helst inte fått nåt brett genomslag; jag har knappast stött på nåt liknande förr. 
    0

    Lägg till en kommentar

  2. Nej, nej, nej. Grundidén håller inte: forskare funkar inte om man isolerar dem från omvärlden. Insikterna uppstår och hjärnorna vässas genom kontakt med andra.  Därförutan blir det inget. Andra fakta drabbas också: Geiger-räknare behöver vara mycket nära de material som studeras; ett ansikte är inte så enkelt att göra oigenkännligt; etc.  Nån enstaka sån här stollighet kan väl få passera men inte så här många.

    Inte heller för övrigt kan jag köpa den här historien (thrillers är inte Christies bästa gren; pussel ska det vara!).  Här ges läsaren inte mycket chans att lista ut hur lösningen ska anlända – låt gå för att jag borde insett en av de vaga identiteterna.  Vissa av miljöerna funkar väl men många av personerna är papperstunna.  Ett halvt av de 1.5 förstoringsglasen kommer från beskrivningen av hur Hilary rekryteras.  Större utbyte från en historia med vissa beröringspunkter kan le Carré bistå med; annars är i stort sett godtyckligt Christie-verk bättre än detta.
    2

    Visa kommentarer

  3. Journalisten Thea Oljelund skrev betydligt fler barn- och ungdomsböcker än vuxendeckare – det kan till och med vara så att detta är hennes enda opus inom den senare kategorin?  Ämnet är ändå tydligt ämnat för vuxen publik (skön Mariannes handel och vandel är inget för Kamratposten), men på åttitalet var man inte lika närgången som idag om man ville bli publicerad.  Progress?  You decide.

    Författaren har valt ett stillsamt tonfall utan dramatiska vändningar för sin procedurdominerade deckare.  Historien skulle varit hopplös i TV-version: det händer ju inget!?  Nja, kanske inte så det syns.  Inre skeende hos några personer inom och utom ordningsmakten är vad som driver handlingen.  Mariannes make Axel är nog den mest lyckade figuren, men även utredarna är dämpat naturtrogna, utan sådana extrema vanor och intressen som författare ibland tar till för att ha nåt att berätta om. 

    Positivt så långt alltså.  Dessvärre får läsaren i praktiken ingen gåta att brottas med – en viss cirkelslutning på de sista sidorna är knappast möjlig att förutse.  Roman om ett brott, OK, men det brister i de rena deckarkriterierna.  Och titeln är ju helknäpp när det första som händer är att man hittar damen? Det får bli tre förstoringsglas för läsvärd.  Inte mera.
    0

    Lägg till en kommentar

  4. Det här var nog den första Erben-bok jag läste, för ganska många år sen om än inte precis tryckåret.  Jag tror inte jag uppskattade den efter förtjänst; men sedan dess har jag bekantat mig lite mer med Erbens böcker och med hans protagonist kapten Exner.  Karln har sina poänger, vilket även kollegorna motvilligt inser: till och med föremålen för hans amorösa intressen avlockas viktiga upplysningar om mordoffrets bekantskapskrets om sådana finns.  Kopplar han nånsin bort jobbet helt?

    Offret heter Rambousek och avslutade sin hantverkarbana när hans konstnärliga talanger upptäcktes.  Skulptör- och målarbanan har i sin tur just hastigt avslutats när denna bok tar sin början.  Ingen älskade Rambousek men ingen verkar heller ha tyckt tillräckligt illa om honom för att ta till yxan.  Det förstås, all konst han sålt måste inbringat hyfsade pengar, men inte ett nickel finns på bank eller i bostad.  Kan det rentav handla om ett simpelt rånmord? 

    En ganska stillsam historia, med fint fångade figurer från ett Tjeckien där det ärligen talat verkar krökas ganska friskt.  Exner själv är måttlig även med mina mått mätt, men med tanke på hur han klär sig och färdas måste han kanske hålla igen på andra utgifter.  Fyra förstoringsglas blir det trots att gåtan inte står i särskilt skarp relief.

    0

    Lägg till en kommentar

  5. Förra boken gav filmassociationer, och det gör minsann denna också, fast snarast till Hitchcock.  Huvudpersonen vandrar omkring på New Yorks gator och finner att ett distinkt liksom haltande steg hela tiden hörs i bakgrunden (hur fanken nu det skulle gå till… eller är det min numera sviktande hörsel som gör att jag finner det otroligt?).  En förföljare?  Vad kan en sådan ha i sinnet?

    Jag är inte så imponerad av denna McCloy-produkt.  Lösningen på dubbelgångarproblemet är för enkel, medan de övriga gåtkomponenterna är i det närmaste olösliga med den information som finns tillhanda.  Mordmetoden hänger på timing som jag tror är omöjlig att praktiskt åstadkomma, och fullt så fjärilsfladdriga flickhjärtan som i den här historien har i alla fall jag aldrig stött på… och de inblandades motiv känns också tveksamma. 

    Översättaren har valt att försvenska förhållandena och gjort om Woolworths (?) till EPA.  Det är lätt att förstå varför – weekendresor till New York förekom knappast på femtiotalet, så originalet gav inte rätt associationer – men det kan inte hjälpas att det skär sig för dagens läsare. Det får bli två komma fem förstoringsglas, där det halva glaset motiveras av språk och skräckstämning. 


    0

    Lägg till en kommentar

  6. Här kommer den andra debutboken efter den ena; men några andra likheter är svårt att hitta.  Den omedelbara association som dyker upp vid läsningen är istället till filmen Pulp Fiction.  I en knallhård miljö med karikerade skurkar och ruttna poliser får en luttrad befolkning mest huka sig medan fyrverkeriet brakar på. Att vara guldhandlare på sådan ort är förstås dumdristigt eller rent ut sagt suicidalt.  Nog borde ett säkrare näringsfång stå att finna?

    William Marshall har gott om cynisk/sarkastisk humor och handlingen förs framåt i friskt tempo, utan minsta paus för att överväga gåtor eller mysterier.  Rollerna är klara från sidan ett, och några större djup hinner figurerna inte utveckla.  TV-serien var förstås oundviklig och omdömena blandade, trots brittisk produktion (annars närmast en kvalitetsgaranti jämfört med allt transatlantiskt skräp – fast det får medges att Morden i Midsomer inte känns så spänstiga längre).

    Boken kan alltså läsas utan alltför stor tankemöda, och sätter upp färgstarka miljöer för en serie om femton böcker till.  Tre förstoringsglas räcker detta till. 

    0

    Lägg till en kommentar

  7. John Dickson Carrs imponerande verkslista innehåller utmärkta böcker i många olika stilar, med mer eller mindre humor eller skräckstämning och med samtida eller historiskt perspektiv.  En "omöjlig" slutna-rummet-gåta förekommer redan här i debuten, där en fransk adelsman hittas ihjälhuggen med ett slagsvärd i ett rum på en parisisk nattklubb.  Av förövaren syns inte ett spår trots att dörrarna hållits under konstant uppsikt.  Fönster och hemliga gångar kan också uteslutas som flyktvägar. Det ser min själ ut som om Henri Bencolins, polischefens, föraningar och försiktighetsåtgärder har varit förgäves!

    Läsaren gör bäst i att närma sig den här boken med öppet sinne.  Den bitvis drastiska humor som författaren senare kunde visa prov på syns inte till.  Stämningen är bitvis overklig, med händelser och samband som skulle te sig självklara bara som del av en dröm.  Ett allmänt bruk av vissa rökverk kan förstås ha inverkat.  Det får påpekas att själva gåtan fortfarande passar ihop som en pusselknut, trots dess makabra och teatraliska aspekter. Jag gillar det här och delar ut fyra förstoringsglas; YMMV.
    0

    Lägg till en kommentar

Programförklaring
Programförklaring
Vi har nog alltid läst mycket (och inte alls bara deckare).


På deckarsidan består samlingarna mer av arv och antikvariatsfynd än av nyare alster. En viktig grundplåt var pappas/svärfars hyllmetrar som vi bevarar och förmerar efter förmåga. Vi samlar inte seriöst, jagar inte förstaupplagor eller så, och skicket på en del av våra volymer vittnar om flitig läsning av generationer av inregnade semesterfirare.


Vad vill vi finna när vi öppnar en deckare? Vi tror de positiva egenskaperna är desamma som i annan skönlitteratur (även om balansen kan vara annorlunda): psykologiskt trovärdiga personer; "sense of place" och även "sense of time"; och ett gott språkbruk. Så behövs det förstås en gåta, eller åtminstone ett brott, annars blir det liksom inte nån deckare utan nån annan slags roman istället. För att mildra detta i verkligheten otäcka element gör ett visst mått humor god tjänst. Det handlar ju trots allt mest om underhållning, om eskapistisk flykt till andra orter, tider och sammanhang än de vanliga.


Namnet? Inspirationen kommer förstås härifrån, men ifråga om seriositet, uppdateringsfrekvens och (ärligt talat) läsvärde kommer vi aldrig att närma oss. (Nä, en deckare behöver inte alls vara käck, men vi kom inte på nåt bättre.)

Bloggarkiv
Om oss
Om oss
Partille, Sweden
Löser gärna mordgåtor en stund på kvällen, på semestern, under julledigheter och på resor.
Kategorier
Kategorier
Läser in
Temat Dynamiska vyer. Använder Blogger. Rapportera otillåten användning.