J.I.M. Stewart, under pseudonymen Michael Innes, koncentrerade sig i sina deckare på det lättare underhållningsvärdet och späckade dem med humor och välfunna formuleringar.  Den här boken är fast förankrad i det brittiska feodalsamhälle vars aftonsol vi bevittnar i guldålderns mellankrigsverk.  Högadlens tilltagande irrelevans efter andra kriget tar sig uttryck i elak drift med Lord Ampersand (!) och de övriga i familjen Digitt, av vilka somliga som bäst kan tillerkännas viss bakslughet men ingen verkar livsduglig i en jämlikare värld. 

Titelns norra torn sticker ut över havet på släktslottet Ampersand nånstans vid Cornwalls norra kust, tillräckligt högt över vattenbrynet för att ett fall från det förra till det senare skall vara oförmånligt.  Den drabbade bör ha skrikit under färden men är trots namnet Sutch ingen lord utan en enkel litteraturvetare som anlitats för att bringa reda i släktens papper som misstänks innehålla värdefulla, kanske hittills okända originalmanuskript.  Beroende på vad Sutch har hittat var fallet kanske inte en olycka… eller? 

Tre förstoringsglas blir lagom för den här historien, som ger en stunds god förströelse.  Det saknas alltför mycket i själva gåtbehandlingen för ett högre betyg: den förelagda förklaringen till luftfärden är förvisso tänkbar; dock verkar alternativa lösningar lika möjliga men sopas lättvindigt undan.  Upplösningen är så abrupt att läsaren närmast blir snopen, men det ska erkännas att inga lösa ändar hänger kvar.