En ond dröm.  Det måste vara en ond dröm.  Dennis Foster tvingas överväga om en god vän faktiskt är den han utger sig för, eller om han å andra sidan kanske är den seriemördare som hållit sig dold i elva år (sen mellankrigstiden, helt enkelt).  När övervägandet väl börjat hålls Foster på halster på ett anmärkningsvärt sätt: varje kapitel verkar sluta med att allt ställs på huvudet igen, alltmedan spänningen dras upp med 3 dB till.  Ofta är det Sir Henry Merrivale, den gallsprängde mästerdetektiven, som bistår med omvändningen.  Och småningom antyder en bifigur att Foster själv kanske inte är helt tillräknelig… han har ju faktiskt tillbringat kriget i marinen under svår eld, och granatchocker är inte att leka med, och verkar han inte behändigt nog ha sovit utan övervakning under de kritiska timmarna…  VAD FANKEN PÅGÅR EGENTLIGEN?!

Carter Dicksons mästerskap kommer oftast i dagen i slutna-rummet-problem, pusseldeckarnas mest skruvade och hyllade underkategori – det är helt enkelt en stimulerande intellektuell lek att överväga företeelser som drivs till sin spets, om de sedan är spetsknyppling, fotbollstaktik eller mordgåtor.  I just denna historia finns det logiska problemet hela tiden i bakgrunden, men huvudtemat handlar snarare om vännens tillförlitlighet.  Självklart finns ett par amorösa sidoteman som stör fokus lite; människan är ett bräckligt käril som riskerar att vackla och krossas av en enkel blick från det motsatta könet.  Kan man lita på att folk beter sig resonabelt under sådant tryck?  H.M. gör det inte.  Litar, alltså.  

Miljöerna präglas, förstås, av det nyligen avslutade kriget, men tillåts inte ta mycket plats: skildringarna handlar mer om inre landskap och skeenden, bortsett från upplösningen som inte gärna kunde ägt rum i en annan tid.  Sir Henry är inte avsedd att vara naturalistisk, och den litterära konventionen verkar ha förutsatt att Eros kan förrycka vem som helst, men för övrigt är persongalleriet godkänt.  Jag känner däremot att gåtan inte är bland Dicksons vassare: alltför många märkliga förhållanden ges alltför lättvindiga förklaringar.  Tre förstoringsglas blir det.