Bäst att säga det med en gång: detta är inte nån bra deckare. Varken gåta eller lösning ger nån tankegymnastik för läsaren; personerna är endimensionella karikatyrer (med visst undantag för protagonisten Mona, som lyckas ge ett intryck av begåvning på ett sätt som minner om Mr. Chance: öppen front, ärliga blå ögon, säg vad folk vill höra). Idén att använda deckarformatet för att gissla politiker var dessutom redan väl etablerad, så det går inte ens att kalla upplägget originellt.Men trots alla dessa brister vill jag kalla boken läsvärd, vilket skulle motsvara tre förstoringsglas, och det beror på vad satiren säger om tidsandan anno 1983. Kostligast blir besöket hos den glade gamängen Ulf Adelsohn, där denne får beskriva ett antal utopiska stolligheter som Moderaterna vill propagera för, där SJ, Postverket och Statens Vattenfallsverk blir bolag och utsätts för konkurrens och där långtidssjuka blir utförsäkrade. Adelsohns fundering om den kommande successionen efter Olof Palme känns också igen, fast med 25 års försening och Håkan Juholt i Röde Börjes roll.
Pseudonymen Ingela Bulls verkar inte vara identifierad. Den enda gissning jag hittat är att det skulle röra sig om Kerstin Niblaeus, men gissaren verkar också ha trott att Niblaeus' make Ulf Dahlsten (som jag har för mig var känd som Pol Post på nittiotalet) hade nåt med Palmemordet att göra – mja… För egen del tycker jag att Thorbjörn Fälldin är den ende politikern som kommer ifrån det hela med hedern i behåll, så kanske borde man leta bland centerextremisterna?
Lägg till en kommentar