Åter till Lord Peter, men nu i novellformat.  Omslagsbilden känns lite märklig: bestämt är han blond utom när han är förklädd, och inte använder han monokel om han inte vill bli igenkänd?!

Dateringen fordrar också en förklaring.  Den aktuella volymen samlar alla Lord-Peter-noveller mellan två pärmar (och dessutom en stygg liten parodi av E.C. Bentley; tack för den!).  Författaren gick ur tiden redan 1957, och alla noveller utom en publicerades i olika omgångar under hennes livstid, utom Talboys.  Sayers sade sig ha uppfunnit Harriet Vane för att få en förevändning att pensionera Lord Peter, rimligen genom att en stadgad man och familjefader inte kunde tänkas ägna sig åt detekterande och sådant trams.  Vare därmed hur som helst; att lära gamla hundar sitta är inte det lättaste, och i brist på mordmysterier får man uppleta mindre allvarliga förbrytelser och reflektera över barnuppfostran snarare än över the criminal mind.  Kanske lades Talboys på hyllan eftersom den så att säga stred mot den långsiktiga planen?

Att Sayers är en husfavorit torde vara uppenbart för den som inte sovit på lektionerna.  Den omsorgsfullt uppbyggda atmosfär som bidrar så starkt till upplevelsen av romanerna verkar inte få plats i det kortare formatet; men fortfarande bjuds fläckfria gåtor med mycket tidsanda (juvelstölder, hemliga sällskap, nymodigheter som telefon och elektricitet, etc), så fyra förstoringsglas delar jag ut denna gång.

Och så fick jag anledning att lära mig nåt om Capability Brown och brittisk trädgårdskonsts historia.  Inte illa!  Medveten om (vissa av) mina begränsningar gav jag mig inte ens på onkel Meleagers korsord...

En sentida akademiker kan ha svårt att göra kopplingen (åtminstone i avsaknad av erfarenheter från Oxford eller Cambridge), men universitetet har fortfarande mycket gemensamt med det klosterväsende varur det uppstått.  En fristad från vardagslivets tråk, tvång och ävlan; solitär begrundan av högre värden såsom sanning och rätt; en gemensamt omfattad begreppsvärld som känns aningen främmande för den som står utanför; en institution som betjänar såväl själsliga som kroppsliga behov (där de senare inbegriper mat, husrum och personlig säkerhet).  För inte så länge sedan var verksamheten dessutom könssegregerad – när kvinnor småningom bereddes tillträde skedde det först i separata enheter, om än inom samma universitet.  Som det fiktiva Shrewsbury College i Oxford, dit Harriet Vane kallas till alumnaesammankomst.  Med en för tiden uppseendeväckande personlig vandel är Miss Vane en udda fågel, men finner sig trots allt väl tillrätta när Shrewsbury ber om hjälp med att identifiera en bråkmakare som verkar drivas av ett förtärande hat till hela fakulteten.

Förutom väl konstruerade gåtor, livslevande om än originella personer, spikren dialog och en makalös språkbehandling uppvisar romanerna om Lord Peter och hans Harriet ett inre skeende med en "story arc" som sträcker sig över merparten av 1930-talet.  Sayers' samtida kollegor återanvände visserligen sina protagonister, men någon egentlig utveckling ser man sällan att de undergår: Christies Poirot är pensionsmässig redan på 1920-talet och har inte ändrats mycket till sitt sista framträdande 1972.  Endast P. D. James tar i nyare tid upp manteln på allvar, men i Harriet Vane har Sayers ett extra trumfkort: en protagonist med tydliga drag av författaren själv.   Svåröverträffat!  Dessutom har Sayers mer humor än sin sentida kollega; må vara att många allusioner till klassisk och engelsk litteratur är bortkastade på en troglodytisk nutida läsare.  Pearls before swine.  Ja ja. 

Fem förstoringsglas är förstås det enda omdöme som kan komma ifråga, trots att gåtan kommer lite i skymundan.  Många små sidospår dröjer i minnet efter att sista sidan är avverkad: den tröttsamma amerikanska damen med rashygieniska idéer; observationen att vissa religiösa omvändelser verkar förstöra den drabbades förmåga att skriva korrekt engelska ("It's a kind of intellectual rot that sets in, I'm afraid"); Harriets och Miss Martins fnittriga funderingar över herrskjortors beteenden; kommentarer om en viss A. Hitler som gör sig mer och mer bemärkt i Europa; och så hela livspusslet för yrkesverksamma kvinnor med familj (begreppet VAB var inte uppfunnet men företeelsen fanns förstås).  En enastående rik och engagerande historia som tål att läsas om många gånger.