En arkeologisk sensation har inträffat i Libín i Tjeckien (OK, Tjeckoslovakien då – vi snackar åttital).  En stor kruka full med denarmynt från 900-talet har påträffats vid grävning.  Ryktet om ett fynd av sådan dignitet färdas fortare än vinden och arkeologer, numismatiker, ortsbor och annat löst folk ringar utgrävningen som ett rävgryt – och vips har nån varit framme och lagt rabarber på skatten, som var kvar i gropen i väntan på fackmannamässig granskning av fyndplatsen.  Michal Exner, författarens sprätt till kriminalare, intresserar sig inte för stölder, men tonårstösen som var utposterad som vakt fick sätta livet till, och då kommer ju saken i ett annat läge.

Václav Erben skildrar den lantliga friden vid ett litet värdshus där promenerande och semestrande stadsbor kopplar av med en kanna vin, eller två för den delen.  Exner har desto svårare att komma över ens en skvätt mineralvatten.  Krögarna: affärsmän!  Det finns gott om udda existenser i det samhälle som målas upp, i alla åldrar och samhällsställningar.  Godkänt för tids- och rumskänsla alltså, men färden fram till gåtans lösning skildras inte väl. Exner verkar mest lita till att himmelsk inspiration ska infinna sig bland de kjoltyg han jagar.  Mer än två förstoringsglas blir det alltså inte. 

[Men vad fanken kan det ha varit för sorts lokala denarer som upphittats?  Det är märkligt bökigt att hitta information härom; sökningar serverar dels referenser till romersk och biblisk tid och dels till nutida makedonska och irakiska betalningsmedel.  Varierande skrivsätt (dinar, denier) underlättar inte heller.  Till slut kommer Svensk Uppslagsbok och Nationalencyklopedin (på papper!  Antikvarning!) till undsättning.  Charlemagne återinförde denaren runt år 800, och myntslaget blev en defactostandard i hela Europa: andra myntutgivare präglade egna mer eller mindre trogna kopior under gradvis försämring av metallinnehållet och värdet.  Hmmm... varför kommer jag att tänka på dagens Euro?]