
Miljöerna i denna bok kunde ha haft Stieg Trenter som upphovsman, även om denne skulle ägnat dem mer uppmärksamhet, som en filmare som fått extra bidrag av stadens turistbyrå. För Suneson är det istället personer och relationer som är huvudsaken: det är ju trots allt en mordgåta han vill framställa. Några snabba inblickar i konstvärlden fyller ut.
Ett lättflytande språk hör till författarens vanliga kännetecken. Den språkhistoriskt intresserade kan flytta förekomsten av pluralformen "gubb" ytterligare några år tillbaka. Inte ens i SAOB finns denna talspråksartade form listad. Denna rara avis måste firas med några glas, fyra närmare bestämt, av förstoringstyp då förstås.
Nyligen (2010) bortgångne Hans Arnolds omslag börjar här, 1961, att påminna om de skräckgroteskerier som skulle komma att bli hans kännemärke. Titta på flickans öga här bara.
Lägg till en kommentar