Ni vet såna där engelska farser, som utspelas på en scen där dekoren mestadels består av dörrar som skådespelarna springer in och ut igenom medan förvecklingarna stegras till hysterisk nivå, innan allt slutar lyckligt på slutet? Den här Carr-historien påminner starkt om en sån pjäs, förstås med ett mordfall som grädde på moset. Jag är lite förvånad eftersom de humoristiskt anlagda av författarens verk snarare brukar hittas under namnet Carter Dickson; och Gideon Fell skymtar bara förbi i dialogen. Lasset dras istället av Fells förtrogne Patrick Butler och dennes beundrare Hugh Prentice, vars världsbild under ett hektiskt dygn vänds upp och ned efter att en för honom okänd perser klivit in på hans advokatkontor och prompt avlidit med en kniv i bröstet. Hur detta kan ha inträffat är förstås vid första anblicken oförklarligt; se där åtminstone något som är som det skall.Faktum är att förvecklingarna är så halsbrytande att själva mordgåtan kommer i skymundan. Det hela blir lite transportsträcka – förvisso en underhållande sådan, men dock – fram till den traditionella samlingen av alla huvudpersonerna där Patrick Butler (Esq.) låter täckelset falla. Det ska erkännas att en viktig ledtråd till gåtans lösning erbjuds under vägen, men mycket av Butlers vältalighet får användas för att förklara allt som hänt efter mordet.
I den positiva vågskålen läggs flera underhållande figurer, däribland Patrick Butler själv; i den andra hamnar en jämförelsevis enkel gåta och ett splittrat berättande. Tre förstoringsglas.
Lägg till en kommentar