
En person råkar oplanerat tillbringa natten på ett museum, varvid det visar sig att en av de utställda dockorna efter stängningsdags lufsar omkring som vore den alldeles levande. Nej, det handlar inte om en
Hollywoodfilm och dockan är inte hunnerkonungen Attila utan själve
Bockstensmannen, så tydligen befinner vi oss på
museet i Varberg, där frk. Harriet blir inlåst när hennes klocka råkat stanna. Etablissemangets andra dragplåster, nu som för 45 år sen, är den rockknapp som
Kung Karl XII sägs ha blivit skjuten med. Huruvida sägnen är sann kan vara egalt: om tillräckligt många människor tror på den blir kulknappen en viktig symbol och föremål för stort intresse. Lite talande att Harriet hittar en skruvmejsel bredvid montern?
Vurmande för Karl XII anses ofta inte riktigt rumsrent idag – måhända har
firandet i Lund gett dåliga vibbar, eller är det påminnelserna om ett krigiskt förflutet som stör? – men 1965 hade studentrevolterna ännu inte begynt. Glada amtörer kunde leka
CSI för att försöka påvisa vad som faktiskt hände i Fredrikshald och stolliga svenskamerikanskor kunde dyka upp och vifta med sedelbuntar med rimliga förväntningar på att bli tagna på allvar. Inget av detta känns orimligare än Vesper Johnson, så det måste väl sväljas; men att en medelbilist ska ge sig ut och mixtra med förgasaren på en Volvo Amazon verkar rent fnoskigt. När har en
Zenith-Stromberg behövt akuthjälp?
Stieg Trenters krafter började väl sina när denna bok skrevs, men jämfört med
Guldgåsen och Sjöjungfrun (från åren före och efter) är Tolfte Knappen faktiskt inte så tokig. Fyra förstoringsglas.
Lägg till en kommentar