Den trägne deckarläsaren vet att mördare gärna upprepar sig. Ett dåd följs av ett andra för att dölja det första, eller också för att fortsätta på en inslagen framgångsväg. Är protagonisten i en deckare "hobbyist", dvs inte polisman eller detektiv av facket, kan man ibland fundera över vederbörandes förmåga att i bok efter bok oförskyllt hamna i trassel. Men det värsta återfallsbeteendet står faktiskt deckarförfattarna själva för. Bland moderna författare är det nog bara Terry Pratchett som har produktivitet i paritet.

Här har vi alltså undantaget som bekräftar regeln. Christian Cedell verkar enligt Libris bara ha fått ur sig en enda bok som gått i tryck, och detta trots att han i sig förenade två personers förmåga, nämligen Anna-Britta och Åke Cederbergs. Om än produktionen inte var så stor kan firma Cedell istället berömma sig av en verkligt hög lägstanivå, ty "Manöver med mördare" är utmärkt!

Pusseldeckare är betjänta av miljöer där människor samlas tillfälligt. Vem vet vad medpassageraren på, tja, nilkryssningen eller nattåget till Istanbul har i sitt förflutna? Och mindre hotell och pensionat verkar vara rena fällorna: här kan man isolera ett lagom antal personer med hjälp av en snöstorm eller så och sen låta händelserna ha sin gång. I Sverige erbjöd repmånaden förstås ett förträffligt tillfälle att frottera figurer från olika livsvägar. Märkligt egentligen att det inte utnyttjats mera.

Ovanligt nog kommer själva gåtan lite i bakgrunden i den här boken. Skildringen av armémanöverns faser och fasor, med tältresning, purrning mitt i natten för omgruppering, avvikande från tjänst i och för utsvävningar på närbeläget nöjesetablissemang, eldöverfall, till synes ändlös väntan, bristfälliga hygieniska arrangemang med mera sådant tar överhanden. Därmed inte sagt att dåd och ledtråd försummas. Tvärtom krävs ett idogt grävande av fänriken (res.) Falk för att finna lösningen, som delvis motiveras av händelser ur de inblandades förflutna, i annan uniform. Lägg härtill utmärkt dialog och nästan lyriska beskrivningar av ett gråruggigt västgötalandskap, och resultatet blir åtminstone fyra förstoringsglas, med styrka som fem som det står i visan.

Med tanke på allt skräp som publiceras under namn av deckare måste man sannerligen beklaga att firma Cedell nöjde sig med en bok.