Den tidigast skrivna av de Ngaio-Marsh-böcker som jag hittills bebloggat är också den bästa. Redan fem år efter debuten var hennes förmåga att hitta på fantastiska figurer fullt utvecklad. Här finns (förutom pastorn, godsägaren, det unga kärleksparet, bydoktorn och den Mystiska Kvinnan – alla väl tecknade men inget utöver det vanliga) två halvgamla ungmör, förment bästa väninnor men i själva verket desperata rivaler, som topprider hela byn med sina later. Förvecklingarna när alla dessa personer ska sätta upp en amatörteaterföreställning är rena farsen, och de spänningar som läggs i dagen trissas upp ända tills inledningsackorden i Rachmaninoffs ciss-moll-preludium ringer ut, Roderick Alleyn från Scotland Yard kommer in från höger och historien går in i en mer sansad fas.

Handlingen utspelas i de övre skikten av en engelsk bymiljö som fortfarande är mycket traditionell. Tjänstefolk och andra bybor skymtar i bakgrunden men har tydliga andraplansroller såväl i samhället som i intrigen. När någon husa eller jungfru behöver förhöras skickar Alleyn gärna sin trogne medarbetare Fox, medan han själv tar sig an herrskapet – jämförelser med Wimsey och Bunter ger sig själva. Alleyn själv visar mer humor än vanligt, och den unge journalisten Nigel (som rekryteras för en del springpojksjobb) hålls tillsammans med läsaren i ovisshet om sakernas verkliga läge. Fult gjort, kanske, men Nigel verkar ta driftkuckuskapet med jämnmod, säkert med tanke på den utmärkta förstahandshistoria som han så småningom kommer att kunna leverera.

Historiens sensmoraler är dels de för tiden och genren vanliga – ung kärlek vinner till slut; skakelhopp straffar sig självt – och dels en lite oväntad: naturtrogna leksaksvapen kan medföra fara för omgivningen. Det sista tror jag i och för sig inte att författaren tänkte på. Persongalleriet tillsammans med en lagom klurig gåta och allmänt gott humör samlar i alla fall ihop sig till fem förstoringsglas.

Den här boken var en av svärfars favoriter, vilket syns på skicket. Alla textsidor finns med men titelblad och annan "front matter" har skingrats. Kanske fanns där ett par kartor och diagram? Sådana hade underlättat vid uttydningen av vittnesmålen. Översättningen (av Brita af Geijerstam) är omärklig, men Gebers billiga sextitalspocket (5 kr. 50 öre) har inte kostats på nån bättre korrekturläsning. Sättningsfelen är så många att de irriterar rejält. Särskilt förekommer anföringsstreck där de inte borde vara, vilket får läsaren att tappa tråden i dialogerna. Onödigt.